1801-1848 Thomas Cole Galleries Thomas Cole (February 1, 1801 - February 11, 1848) was a 19th century American artist. He is regarded as the founder of the Hudson River School, an American art movement that flourished in the mid-19th century. Cole's Hudson River School, as well as his own work, was known for its realistic and detailed portrayal of American landscape and wilderness, which feature themes of romanticism and naturalism. In New York he sold three paintings to George W. Bruen, who financed a summer trip to the Hudson Valley where he visited the Catskill Mountain House and painted the ruins of Fort Putnam. Returning to New York he displayed three landscapes in the window of a bookstore; according to the New York Evening Post, this garnered Cole the attention of John Trumbull, Asher B. Durand, and William Dunlap. Among the paintings was a landscape called "View of Fort Ticonderoga from Gelyna". Trumbull was especially impressed with the work of the young artist and sought him out, bought one of his paintings, and put him into contact with a number of his wealthy friends including Robert Gilmor of Baltimore and Daniel Wadsworth of Hartford, who became important patrons of the artist. Cole was primarily a painter of landscapes, but he also painted allegorical works. The most famous of these are the five-part series, The Course of Empire, now in the collection of the New York Historical Society and the four-part The Voyage of Life. There are two versions of the latter, one at the National Gallery in Washington, D.C., the other at the Munson-Williams-Proctor Arts Institute in Utica, New York. Cole influenced his artistic peers, especially Asher B. Durand and Frederic Edwin Church, who studied with Cole from 1844 to 1846. Cole spent the years 1829 to 1832 and 1841-1842 abroad, mainly in England and Italy; in Florence he lived with the sculptor Horatio Greenough.  Related Paintings of Thomas Cole :. | Mountain Ford | Mount Chocorua | Niagara Falls | Course of Empire Consumation of Empire | The Pilgrim of the World at the End of His Journey (mk13) |
Related Artists:
Weerts Jean Joseph
Belgian Academic Painter 1846-Paris 1927
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
VIGNON, Claude
French Baroque Era Painter, 1593-1670 French painter, printmaker and illustrator. Born into a prosperous family in Tours, he received his early training in Paris, probably in Jacob Bunel's studio. In 1609-10 he travelled to Rome; although his presence there is recorded only in 1618-20, he was probably based there throughout that decade, becoming a member of the community of young French artists that included Simon Vouet and Valentin de Boullogne. They were all predominantly influenced by the art of Caravaggio and of his most direct follower Bartolomeo Manfredi. Vignon's severe half-length figures (St Paul, Turin, Gal. Sabauda; Four Church Fathers, on loan to Cambridge, Fitzwilliam), executed possibly even earlier than 1615, are in a Caravaggesque style, as are his paintings of singers, musicians and drinkers (e.g. the Young Singer, Paris, Louvre), although the latter group owes more to the style of contemporary genre painting. However, Vignon was already showing an interest in new artistic experiments, the origins of which were northern, Venetian and Mannerist. His sensitivity to the splendid colouring of Venice and to the art of Jacques Bellange, Georges Lallemand and Jacques Callot is manifest in his Martyrdom of St Matthew (1617; Arras, Mus. B.-A.), a work with striking references to Caravaggio's painting of the same subject (Rome, S Luigi dei Francesi), and still more so in his Adoration of the Magi (1619; Dayton, OH, A. Inst.), which also shows clear links with the art of several precursors of Rembrandt, including Adam Elsheimer, Pieter Lastman, Jakob Pynas and particularly Leonard Bramer.